Jag märkte dock ganska snabbt att det är omöjligt. Jag måste få röra ett piano, det är lite som en drog för mig. Senast vi var hos Giulia och jag fick spela medan Rachele och hon gjorde läxor spelade jag tre timmar i sträck. Jag vaknade upp ur musikkoman när Rachele pickade mig på axeln och sade att vi skulle gå, hoppsan!
Vi har ordnat så att jag skall få spela på musikinstitutets piano två gånger i veckan, samt hos Giulia (vars mamma är min assistent) när jag vill. Som grädde på moset får jag börja ta lektioner också, med start imorgon! Nu är jag glad!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti