Jag åker först den 9 september, en av de sista grupperna som åker faktiskt, och jag måste vänta till dess! Förstås är jag glad för det som komma skall, men jag är riktigt otålig. Förmodligen lider jag av utbytesmania, syndromet som alla utbytisar känner till (om inte: googla). Men trots att jag har ett tillstånd att skylla på så blir saker och ting inte mindre frustrerande för det.
Nu skall jag ta en skål med blåbär och plugga Italienska. Vuxenpoäng till mig för att ta mig i kragen! (något som jag inte är så särdeles bra på...)
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti