Immagina, puoi!

Det finns väldigt många människor här som drar efter andan när jag säger att jag skall vara här i 10 månader. Den första frågan jag får här är typ: "Saknar du inte din famlij?" och "Hur klarar du dig?".
Jag vet att det inte är för alla att vara utbyteselev, och jag accepterar det. Jag måste ändå göra klart för folk att det inte är så enkelt att svara på de ovanstående frågorna med några få ord.'

 Att vara en utbyteselev är inte bara att åka till ett annat land för att ha semester. Det är ett väldigt viktigt beslut som man skall tänka noga igenom, jag har flera bekanta som åkt hem p.g.a hemlängtan och besvikelse över hur det visade sig vara. För hög förväntan helt enkelt. Även om jag verkligen tycker att man skall ta chansen att åka när man kan, så säger jag TÄNK! Detta år kommer att vara långt ifrån perfekt, det måste jag säga, men du kommer att lära dig väldigt mycket. 

Saknar jag min familj? På ett sätt ja, men på ett annat sätt nej.
Ja, Jag saknar min familj med tanke på att jag önskar att jag kunde träffa dem och berätta allt för dem öga mot öga. Jag vill träffa dem, men jag klarar att vänta 5 månader till, eftersom jag vet att de är där för mig även om ett halvår.
Nej säger jag också, för det folk menar här med "saknar du din familj?" är ungefär "Saknar du inte att vara fullständigt orosfri och inte behöva klara dig själv?". Nej! Jag åkte för att jag kände ett behov av att ta ett steg ut i det okända, att lära mig något nytt. Jag älskar att klara mig själv, att konfrontera obekanta situationer.Jag söker alltid efter något nytt och konstigt att tackla. Visst, oro kan finnas som element, men det är del av livet, vilket man förr eller senare måste lära sig (hellre förr). Man måste stiga ur sin comfort-zone ibland!

Hur klarar jag mig?

Folk får det ofta att låta som en omöjlig uppgift, det där med att klara sig. Klara är förresten ett rätt så negativt klingande ord  i detta fall, som om man skulle balansera på kanten av kollaps och skulle kunna falla när som helst. Jag klarar mig hur bra som helst, för att försöka svara på frågan. Det har mycket med attityden att göra. Det jag försöker göra för att hålla mig från hemlängtan är att vara upptagen med hobbies och annat kul. Jag har fitboxing, piano och teater, vilket inte ger mig så jättemycket annan tid att ödsla på några andra tankar än de på sömn. Positivt tänkande för en rätt så långt. Se fram emot något litet varje dag, på så sätt uppskattar man allting kring sig mera. 

Ett Utbytesår är inte ett simpelt ja eller nej, det handlar om att bemöta rädslor och uppfylla sina drömmar!