Påsk

Något måste man ju vara bäst på här i världen. Come on guys, erkänn vad ni är bra på. Jag är bra på att inte blogga. Om jag får säga det själv så är jag så bra på det att jag nog måste utnämna mig självdrottning över de dåliga bloggerskorna.
Nä förresten, jag tänker faktiskt abdikera på direkten. Från och med nu skall det bli ordning på saker och ting här i bloggen, jag skall skriva oftare!  det är inte det att jag ogillar att skriva, tvärtom faktiskt!

Idag har vi firat påsk. Och vilken påsk sen också! Igår kom värdmormor till oss och hade med sig varsitt påskägg. Då talar vi alltså inte om vanliga kinder-påskägg.. NEJ, utan 25 gånger större. Jag överdriver seriöst inte när jag säger att de normala påskäggen här är cirka 1/2  meter höga. Min värdmormor ville dock inte att vi skulle överdriva godisätandet, så hon gav oss den mindre varianten som ändå är 30 cm högt ... Mitt ägg var i mörk choklad med nötter. Inuti varje ägg fanns ju självklart en överraskning. Jag fick ett litet halsband i guld ^^ 

Lunchen var inte alls så tokig heller. Tagliatelle med Zucchini och räkor, med Panarello (bilden) till efterrätt. Det är ganska häftigt att folk tar sig tiden att göra dessa mästerverk måste jag säga!

Imorgon skall vi ut på picknick med kompisarna.. Det skall grillas, lekas och ätas en hög (igen).

ÄNGLISH

It was a really long time ago since I wrote a post in English. I'm not doing it for any special reason, and don't expect me to have language Wednesday or something along those lines. Let's just keep it spontaneous, guys!

So here I am, an exchange student already over 6 months into my experience and a whole lot more wiser ( I'm still very childish and love Disney movies but despite that I've matured a lot).
Although it I've been here a teensy tiny while, I sometimes feel like I have lived here for all of my life. I know the social codes. I finally get the jokes - the Sicilian humor can be caught a tad black for a foreigner - and I even speak a few words of dialect (which sounds a bit like talking when you have a potato in your toothless mouth: H-I-L-A-R-I-O-U-S)

 The other day, my host sister said that I've officially become a true Sicilian ( probably because of me yelling very loudly, in my measures, for no particular reason). I'm a lot more expressive and I am not as afraid of standing my ground, or keeping my opinion, as I maybe was before. The Sicilians teach you to be proud of your personality and not to put it under a rock!

 I'm really forcing myself to remember my English, its condition is not at its best at the moment. It's hard to keep four languages inside your head and succeed to speak all of them fluently. To justify my case I can say that even my Swedish, which is supposed to be my native language,  is suffering a little. Between us Exchange students we often use a kind of slang between Italian and English, which works fine. The thing is that we only can use it among us, here in Italy. God knows how I'll be talking when I come back?

Tutte le strade vanno a.....

 Jag har fått good news: i Aprils slutända skall jag tillsammans med min klass styra kosan till staden dit alla vägar sägs leda, närmare bestämt Rom! Vi skall stanna i en hel vecka och toura runt i staden. Det lär inte skall vara tillräckligt, men vi kommer iallafall att besöka vatikanstaten och kolosseum och alla andra viktiga monument!  Jag hoppas att det blir en lyckad resa, jag ser verkligen fram emot den!

ARRIVO ROMA! 

Hunger Games

Har ni någonsin varit med om fenomenet, där du har läst en fruktansvärt bra bok och vill att alla skall läsa den och älska den precis lika mycket som dig. Du har stoltheten med att ha läst den först och har som en god anhängare till boken spridit nyheten vidare. Sedan upptäcker filmbolagen din lilla skatt och bestämmer sig för att köpa rättigheterna till det. efter två års nära förhållande med böckerna som knappt någon i din omgivning visste något om börjar stora affischer smällas upp: THE MOVIE IS ARRIVING. Nu börjar plötsligt alla vara helt besatta av serien, de köper kläder &smycken och delar upp sig i Team 1 och team 2... 

Det känns som om någon stulit ens ägodel. Dendär lilla guldbiten som för alltid skulle vara din, säker i din bokhylla, har nu åkt ut i stora världen och alla vet vad det är. Jag kommer att sakna mina kära hungerspel.

....

Okej, lite deprimerad får man väl vara? 

Men sorger åsido så tycker nog att boken är värd att bli framlyft. Jag ser självklart fram emot att se filmen, riktigt mycket också. Jag hoppas att de inte förstör allt i filmatiseringen (såsom de gjorde med t.ex. Eragon - en fantastisk bok). Dessvärre så åkte jag inte och så midnattspremiären förra veckan. Även om det var möjligt här så föredrar jag nog att se den på engelska, vilket tyvärr nog inte blir på en vit skärm i Italien...

Jag har alltid varit en läslus, så ofta har jag varit långt före att veta handlingen innan filmerna ens var påtänkta. Jag har alltid tyckt massor om The Hunger Games (hade faktiskt ett engelskaföredrag om det förra året) och tycker att språket är helt fantastiskt hopflätat - jag läste då trilogin på engelska så jag vet inte något om den svenska versionen. Jag har fina minnen av hur jag inte kunde sluta läsa och sörjde riktigt då jag läste den sista sidan av Mockingjay. Jag rekommenderar starkt för alla - såväl läsare som icke-läsare - att take a try on this one

Happy Hungergames!

Torsdag i Aosta

Vi började dagen med att besöka ett snickeri där man tillverkade en massa skålar och liknande. Vi åkte upp i en by på 1 km höjd över havet. Solen sken och fåglarna kvittrade. jag hade på mig en t-skjorta under min kofta som jag snabbt tog av mig p.g.a. värmen.

Inne i verkstaden såg det litet ut som slöjdsalen därhemma i min gamla skola. Jag har aldrig varit en mästare på dessa grejer så jag håller mig oftast på ett passande avstånd från allt som heter såg. Lyckligtvis behövde jag inte svarva någon skål eller dylikt, så alla mina fingrar är fortfarande på plats!

Som tur är finns det människor som är rätt mycket bättre på detdär med träkonst än mig.Dessa änglar ni ser på bilden tog endast 15 minuter för konstnären att göra!

 Vi åkte till Europas äldsta djurpark (vågar inte säga världens, för jag minns inte om det var så guiden sade) och såg en massa vilddjur från Aosta, bl.a. hjortar, getter och sorkar. Sedan träffade vi också på Hedwig, fast hon verkade inte sådär jätte umgängessugen, hon stirrade mest på oss och dödade oss med blicken...
Efter en runda i parken åkte vi högre upp till snöhöjd och tittade runt. Jag älskar verkligen alplandskapet, man känner sig så fräsch av luften och utsikten är oslagbar!

Efter att ha tagit sig ner från höjderna, ätit en god lunch och solat lite grann var det vinpovning som gällde. I Aosta produceras det många olika sorters vin, vi lärde oss hur det tillverkas och i slutet fick vi också lära oss hur man smakade på vin. Jag kände mig riktigt proffsig med glaset i hand medan jag försökte identifiera hur rödvinet doftade!
När man smakar på vin är inte pointen direkt att man skall dricka allt, utan vi hade stora koppar där vi spottade ut vinet efter att ha haft det i munnen en stund. På det sättet (förutom att undvika att bli full såklart) stannar inte smaken i munnen och man kan pröva

Re(gina) Spekt(or)

 

Lite Regina Spektor news, för mig  dem som är intresserade...
Jag upptäckte just att Regina är på väg till Sverige i sommar. Wippie, tänkte jag, jag missade henne på Ruisrock för två år sedan. Nu skulle jag kanske ha en chans. Sedan kollar jag på datumet, 6 juli. En liten bit av mig dog lite grann, det är 2 dagar före jag kommer hem... VARFÖR!? Det är ödet, jag vet det. Jag får helt enkelt åka till Tyskland eller något för att lyckas se henne.

I maj släpper hon ut sin nya CD, what we saw from the cheap seats. Jag skall pre-ordra den ASAP!

Adesso è primavera

För några dagar sedan var det officiellt den första vårdagen, imorgon är klockorna vridna en timme framåt och man vet att sommaren verkligen är på G.  Här i Caltagirone har fåglarna börjat sjunga,  temperaturen ligger varje dag kring 20 grader och man blir bara glad av att traska längs gatan och se hur allting vaknar till liv igen. Visserligen får det mig att tänka på hur jag en dag kommer att lämna Italien. Jag rivs mellan visioner där jag träffar alla i Finland -ibland kan jag gå runt och planera i detalj vad jag skall göra när jag sätter foten på hemmamark igen - och dem där jag tar ett smärtsamt farväl till det som varit min verklighet i 10 månader.
Nu skall dock inte fokusera på det negativa. Nej!

Jag vill dela med mig en upptäckt av en italiensk sångerska som går under artistnamnet Arisa. Hennes musik passar perfekt på en picknick i vårsolen (nu vet jag inte dock om ni har tillräckligt varmt där ännu, men här går det hur bra som helst), den är så bekymmersfri, speciellt hennes låt "Sincerità". Jag tenderar att fastna på låtar som har en meningsfull, idérik text och Arisa nailar den delen för det mesta. Nackdelen är ju att de flesta som läser min blogg inte kan Italienska.. Nåjo, ni får lyssna på tongången istället ;)

Glad vår, eller något i de svängarna!