Hunger Games

Har ni någonsin varit med om fenomenet, där du har läst en fruktansvärt bra bok och vill att alla skall läsa den och älska den precis lika mycket som dig. Du har stoltheten med att ha läst den först och har som en god anhängare till boken spridit nyheten vidare. Sedan upptäcker filmbolagen din lilla skatt och bestämmer sig för att köpa rättigheterna till det. efter två års nära förhållande med böckerna som knappt någon i din omgivning visste något om börjar stora affischer smällas upp: THE MOVIE IS ARRIVING. Nu börjar plötsligt alla vara helt besatta av serien, de köper kläder &smycken och delar upp sig i Team 1 och team 2... 

Det känns som om någon stulit ens ägodel. Dendär lilla guldbiten som för alltid skulle vara din, säker i din bokhylla, har nu åkt ut i stora världen och alla vet vad det är. Jag kommer att sakna mina kära hungerspel.

....

Okej, lite deprimerad får man väl vara? 

Men sorger åsido så tycker nog att boken är värd att bli framlyft. Jag ser självklart fram emot att se filmen, riktigt mycket också. Jag hoppas att de inte förstör allt i filmatiseringen (såsom de gjorde med t.ex. Eragon - en fantastisk bok). Dessvärre så åkte jag inte och så midnattspremiären förra veckan. Även om det var möjligt här så föredrar jag nog att se den på engelska, vilket tyvärr nog inte blir på en vit skärm i Italien...

Jag har alltid varit en läslus, så ofta har jag varit långt före att veta handlingen innan filmerna ens var påtänkta. Jag har alltid tyckt massor om The Hunger Games (hade faktiskt ett engelskaföredrag om det förra året) och tycker att språket är helt fantastiskt hopflätat - jag läste då trilogin på engelska så jag vet inte något om den svenska versionen. Jag har fina minnen av hur jag inte kunde sluta läsa och sörjde riktigt då jag läste den sista sidan av Mockingjay. Jag rekommenderar starkt för alla - såväl läsare som icke-läsare - att take a try on this one

Happy Hungergames!