A bit of Finnish problems

Objektiv

Jag  har i evigheters evighet haft en systemkamera, och jag har alltid älskat att fota. Dessvärre har inte mina pengar räckt till ett nytt objektiv, så jag har hållit på med mit kitobjektiv i nästan två år. Men nu i Julas fick jag pengar till att köpa mig ett Sigma 70-300 mm Macro APO objektiv. För er som inte har en blekblå aning om vad jag pratar om så kan man kort och gott säga att detta objektiv kan zooma riktigt nära men också få motiv längre bort att verka större. Denna skapelse är påväg till mig i skrivande stund, jag skall fota så jag blir tokig när det anländer!

Josefin on Ice

Idag skall jag äntligen sticka ut på isen för första gången på ett år ungefär....
Jag har väntat så mycket på att få sätta skridskon på foten, snöra åt riktigt hårt, sådär som bara föräldrarna kunde då man var liten, och åka iväg.  Idag skall jag äntligen göra det, bota Finlandslängtan lite grann  (fast jag inte vill lämna Italien så inser jag nog hur fantastiskt det är med isvinter och snö.). Jag skall alltså till en ishall i Catania tillsammans med Rachele och Ilaria, jag skall visa mina skills on the ice!

En dag

I förrgår åkte vi med några AFS-studenter till den lokala keramikskolan för att lära oss hur man dekorerar vaser och sådant. Vi hade det superkul och gjorde allt annat än målade vaser (åtminstone tänkte vi inte på dem så mycket).

När vi var klara gick vi till ett kafe och drack varm choklad. Den varma chokladen i Italien är liksom tjock och chokladig, som det BORDE vara, och om möjligt  godare än vanlig O'boy. Vi diskuterade hur man som keramikbutiksägare klarar av spänningen att en jordbävning kan hända när som helst. Det måste ju vara helt nerv-wrecking!

Efteråt kom Maud (Holland) till mig och åt Lasagne. Hon bor 30 km härifrån så det var lite knepigt för att sticka hem vid lunchtid. Efter maten kom min assistent och vi förde hem henne. Nästa veckoslut skall jag till Niscemi och fira Taylor ( Nya Zealand) och Eunices (Malaysia) sista veckoslut här i Italien. Det får mig bara att inse hur lite tid som finns kvar nu...

How...

How do you know what is a dream if you never accomplished one? How do you know what is an adventure if you never took part in one? How do you know what is anguish if you never said goodbye to your family and friends with your eyes full of tears? How do you know what is being desperate, if you never arrived in a place alone and could not understand a word of what everyone else was saying?

How do you know what is diversity if you never lived under the same roof with people from all over the world? How do you know what is tolerance, if you never had to get used to something different even if you didn't like it?

How do you know what is autonomy, if you never had the chance to decide something by yourself? How do you know what it means to grow up, if you never stopped being a child to start a new course? How do you know what is to be helpless, if you never wanted to hug someone and had a computer screen to prevent you from doing it? How do you know what is distance, if you never, looking at a map, said "I am so far away"? How do you know what is a language, if you never had to learn one to make friends?

How do you know what is patriotism, if you never shouted "I love my country" holding a flag in your hands? How do you know what is the true reality, if you never had the chance to see a lot of them to make one. How do you know what is an opportunity, if you never caught one? How do you know what is pride, if you never experienced it for yourself at realizing how much you have accomplished?

How do you know what is to seize the day, if you never saw the time running so fast? How do you know what is a friend, if the circumstances never showed you the true ones. How do you know what is a family, if you never had one that supported you unconditionally? How do you know what are borders, if you never crossed yours, to see what there was on the other side? How do you know what is imagination, if you never thought about the moment when you would go back home?

How do you know the world, if you have never been an exchange student?

Ursäkta

Jag hoppas ni inte blivit alltför oroliga med tanke på vad mitt sista inlägg handlade om, men don't worry, Jag hade ju min krigarhund Enea med mig . Dessutom är bensinen tillbaka nu, så ingen panik från min värdsysters del över det vita brödet...
Nåjo iallafall. Denhär perioden har varit fylld med strejker, jag har varit borta från skolan en dag p.g.a. just det. Som AFS-deltagare så får jag inte riktigt delta i demonstrationer (När jag läste regeln så trodde jag inte det ens skulle finnas en chans för mig att gå på en, men jag har blivit tillfrågad till tre olika demonstrationer)
Idag skall jag gå på en teaterövning med en nyinförskaffad kompis - vår skola är så gigantisk att jag inte sett henne förr. Hon frågade mig om jag ville joina och jag tänkte att det aldrig skadar att pröva (nyckelord som utbytesstudent: "Ja"). Det blir bättre uppdatering på eftermiddagen tror jag!

Bensintankar

Idag är jag borta från skolan, eftersom vi strejkar på grund av de höga bensinpriserna.
Butikshyllorna gapar tomma.. Brödet och mjölet är slut (ett faktum som fick min värdsyster Ilaria att hoppa i taket)
Det är inte bara vi som strejkar, det är också bensinmackarna. De har planerat att göra det i upp till 8 dagar. Tänk er 8 dagar utan bensin i ett samhälle där man tar bilen överallt, tillochmed de korta sträckorna... Om någon skickat något till mig kommer det inte fram förrän om två veckor..

Jag får helt enkelt göra som vi gör därhemma när det kniper:  ta mig ut på jakt i urskogen med min isbjörnspäls på ryggen och med mina bara händer som vapen...

Och så tar jag min trogna jakthund Enea med mig... (seriöst så är han en riktig fegis)