perjantai 24. elokuuta 2012

Tågstationer

Hejsan....
Ja, för att ta det kort så är jag tillbaka i Finland nu. Jag skrev inte de sista månaderna av mitt utbytesår. Mest på grund av att allting annat tog så mycket tid. Det är många som säger att den sista tiden är den mest fantastiska, och jag kan inte mindre än hålla med... Intensiv för att uttrycka det milt. Alla pizzakvällar och utefrukostar med kompisar gjorde att jag, trots mitt sommarlov från skolan, inte hade en sekunds paus före det var dags att säga adjö till Caltagirone.
Jag har sett en annan kultur från insidan, jag har fått uppleva både ups and downs (yes folks, även om jag inte skrev om det i bloggen så var det inte alltid en dans på rosor att vara utbytis). Jag har tacklat problem på egen hand och i den processen blivit starkare. Jag har sett många fantastiska ställen och lärt mig att uppskatta livet mer, carpe diem helt enkelt.  Jag tänker fortsätta göra detta nu, för vad är det livet handlar om om det inte är att möta nya utmaningar med en viljekraft och en styrka som heter duga?



Jag måste säga att jag fortfarande inte har fattat att jag är tillbaka i De Tusen Sjöarnas Land. När jag flög över de finska skogarna tänkte jag bara
"Vilken realistisk dröm! Denhär skall jag berätta om för Rachele då jag vaknar".
  Självklart var det ingen dröm, självklart skulle jag ha måstat nypa mig blodig och ändå inte vaknat.
 Vissa saker var jag förberedd på , andra saker kom som en chock att återvända till. Det var som att vara utlänning på nytt. Jag insåg att mycket har förändrats, saker jag inte varit förberedd på men på samma gång har allting förändrats i sina färdigt uttänkta spår. Jag har levt utanför det konceptet i ett år, jag är egentligen ett urspårat tåg. Jag måste hitta ett sätt att klara av detta, vilket ni kan slå er i backen på att jag skall!
Trots att begreppet Urspårat Tåg kan låta lite som att jag är traumatiserad så vill jag inte se det som att det har hänt något dåligt. Tvärtom. Jag har spårat ur, men kan bygga mina egna banor, klara mig själv och hitta fram till ännu bättre destinationer än vad ursprungsspåret gick till.

Jag är inte längre den lilla finska flickan som lämnade sitt enda hemland bakom sig, jag är nu en världens medborgare med ögonen riktade framåt. mot nästa tågstation

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti